Den eviga vårens stad
Det bor en katt längst ned i vår uppgång. Det är den finaste katten jag någonsin har sett. Orangespräcklig och pytteliten. Den väntar på oss när vi kommer hem från skolan. Kastar långa blickar och stryker sig kring våra ben till dess att vi blippar in den så att den kan få äta. Det är vaktmästaren i skrymslet på bottenvåningen som ger den mat och lite vatten. Ja, för vi är ju här nu. Kunming, den eviga vårens stad. Vi har varit det i över en månad. Jag vet inte varför vi inte skrivit förrän nu. Insikten att vår vistelse faktisk kommer att ta slut, att det finns en klar punkt som markerar slutet, blev alltför verklig. Vi behövde en paus. Tid isär för att vara tvugna att fokusera på vad händer här, just nu. Men nu är det bestämt. Januari. I januari kommer vi att komma hem.
Det tog inte lång tid från det att vi landat, förrän vi hade rullat in i vardagshjulet. Nu spenderar vi dagarna med att hjälpa kineserna hitta den bästa tomatsåsen i hyllorna på Walmart, frenetiskt leta efter mörkt bröd och gul lök och dricka kaffe bryggt på lokala Yunnan-bönor. Vi blir bjudna på flashiga middagar hos vår landlord och hennes familj, blir allt bättre på ölspel och kinesiska ordvitsar, äter glass i solskenet på bänkar runtomkring sjön 200 meter från vår lägenhet och har dessutom i dagarna just påbörjat en dödsintensiv men rolig HSK-kurs. Kunming är bra, med andra ord. Pulsen är en helt annan här. Vi trivs. Vilken förmån det är att få ha komma hit och upplevt allt det här. Jag inser verkligen det nu. Det här året har varit olikt allt annat, och vi har faktiskt flera månader kvar. Det, just det, är nog det bästa av allt.
PS. Sofia och jag har fått den stora förmånen att skriva för Motkina.se, en Kina-guide med massvis med tips och råd om man skall flytta/resa/studera i Kina. Där dyker det dessutom dagligen upp en hel del spännande artiklar och nyheter som Kina som både den kinaintresserade och allmänt nyfikne kan ta del av. Missa det inte!
