Plus minus en dag
Storstadsljusen blinkade till oss genom taxifönstret. Hjärtat bankade fortare i takt med att vi kom närmare in mot staden. När sista droppen solnedgång dragit sig ned över horisonten stod det plötsligt helt klart. Jag var hemma. Det här var förstås flera dagar sedan nu. Nu sitter jag på Capital airport och väntar. Än är det många timmar kvar. Men om mindre än 24 timmar vandrar jag åter över Göteborgs kullerstensbelagda gator.
För ett tag sedan bläddrade jag igenom tidigare inlägg. Skrattade och skämdes om vartannat. Jag vet att vi har var dåliga på att uppdatera er i höst. Men när jag läser igenom inläggen känns det ändå så himla ofattbart. Tänkt att vi har varit med om allt det där. Det hände verkligen oss. Ibland känns det som att det gällde någon annan.
Innan jag slutar vill jag bara säga tack. Tack för mail och kommentarer. Det har varit kul att låta er få följa med på vår resa.
vi ses!
