BRAIN DISEASE
Publicerad 2013-04-28 16:10:00 i Allmänt,
Kina,
barsk kines,
brain disease,
great wall,
kinafeber,
kinalove,
kinamuren,
kinastyle,
kines,
BRAIN DISEASE
Stammis-häng
Efter två månader och tre veckor i huvudstaden så har vi hunnit hitta en del pärlor. En av våra absoluta favoriter är serveringen ovan. Den är ett sådant där ställe som man egentligen inte hittar om man inte vet att den finns där. Vi kom över den av misstag när vi gick vilse då vi försökte hitta en ny väg hem. Den ligger inne på en bakgård, omringad av massvis med andra serveringar, frisörer, biltvättar, matmarknader, apotek och husmäklare. Det är som ett eget litet samhälle där inne. Serveringen ägs av ett par från söder. De välkomnar varje gäst med ett brett leende och alltid med deras 1 år och 8 månader baby Lijiao uppslängd på armen. Först väljer man spett från en kärra som paret sedan grillar till. Det har alla möjliga olika sorters spett att välja mellan. Bläckfisk,lammkött, griskött, kokött, lever, svampar, äggplanta, bröd, gräslök, sallad, vitlök. Ja, alltså, allt som möjligen går att sätta på ett spätt och grilla. Hygeniskt? Nja, tveksamt. Spetten ligger i små plastplåsar och frodas hela eftermiddag/kvällen. Men! Smaken. Alltså, det är som att ha kommit över en bit av himlen. Där sitter vi alltså. I neonlampornas sken och lyssnar på lite musik, njuter av god mat, dricker Qingdao, pratar lite med kinerserna vid bordet brevid och varje gång så fylls jag av den där känslan. Just här, är jag lycklig.
För många däck i en bur
När familjen var här på besök så tog vi oss till Chaoyangs världsberömda akrobatikshow. Skall jag vara helt ärlig så var jag inte superexalterad när vi kom dit. Akrobatikshow känns så, jag vet inte... turistigt? Men alltså, när vi gick därifrån en och en halv timma senare så var jag helt mållös. Jag hade inga ord. Sakerna vi såg. Sakerna de gjorde. Kroppsdelar som böjdes ut och in. Småflickor som slängdes högt upp i luften. Rakt framför våra ögon. Det var helt sjukt. Bortom sjukt. Jag Youtubade fram detta klippet till er. Videon gör det inte uppvisningen rättvisa, men kan ge er en uppfattning om vad som försegick där inne...
Litet steg för människan, stort steg för Erika
Den långa muren. Alltså, egentligen är det ett ganska konstigt val av namn. Det är nämligen inte från början en lång mur utan flera olika murpartier som först på slutet av 1300-talet byggdes ihop till en enda lång sammanhängande mur. Det var kinas första kejsare, Qin Shi Huangdi, som kom på den briljanta idéen om att bygga en mur från väst till öst som skulle stänga ute mongolerna. Det här var alltså någon gång på 200-talet f.kr. Desvärre, för Qin Shi Huangdi och hans kompisar, så fyllde inte muren riktigt den funktion som han önskade. Inte så många år därefter muren hade byggts klart så härjade nämligen mongolerna i hans rike på nytt och använde muren som ett försvarsmoment mot han-kineserna isället. Karma is a bitch, har jag hört.
Idag så är det bara vissa delar av muren som är öppna för besökare. De andra platserna har inte restaurerats än eller förstörst så mycket att det är farlig att vistas där. Murens totala längd är 8852 km så det finns en del platser att välja mellan. Den del som familjen och jag besökte kallas Juyongguan och ligger ca 2 timmar från huvudstaden.
Appropå den långa muren så läste jag förresten en jättespännande artikel från Nyteknik om en forskare som med hjälp av Google Earth tidigare okända delar murpartier mitt ute i öknen i inre Mongoliet. Tidigare så var man inte säker på hur långt in i mongoliet den gick, men nu tack vare Google så kan man studera muren ytterligare!
Konsten att andas ut
Ett prov av tre är skrivna. Nu har vi bara hörförståelse och ett muntligt prov kvar och över 500 glosor kvar att läsa in. Igår när vi kom hem efter provet orkade vi inte göra någonting. Eller ja, vi kunde inte göra så mycket. Vi hade ingen elektricitet i hela lägenheten. Efter mycket om och men så lyckades vår käre landlord fixa problemet. Han suckade trött när han gick och sa att vi antagligen skulle ses snart igen. Jag tror att de kan ha börjat tröttna på problem-utlänningarna i lägenhet nummer 501. Under de senaste veckorna så har vi varit nere minst en gång i veckan och bett om någonting. En dag så gick vår dörr i baklås, lamporna har gått sönder flera gånger, våra airconditions har pajat och nu detta. Som tur är så har vi börjat bli bundisar med de kortspelande tanterna i uppgången bredvid. Om något går fel igen så kan de säkert ta oss in. Istället gjorde vi det som kineserna gör bäst. Tog en liten vilopaus.... och åkte och shoppade istället. Kinererna är verkligen bra på det här med vilopauser. Ovan ser ni kineser som står och kikar på ett kinesiskt drama utanför supermarketen där vi brukar handla. När vi gick hem, kånkandes med våra stora matkassar, stod samma personer fortfarande kvar och kikade på dramat.
BRB!
Slutspurten inför mardröms-midtermsen närmar sig. Just nu spenderar jag all min levande tid i skolans bibliotek tillsammans med mina vänner de sovande kineserna och de herrelösa katterna. För att hålla mig levande dagdrömmer jag om nästa tisdag då proven äntligen är över och vi har bokat in tid för massage och manikyr. Återkommer när jag har tid att andas! Vi ses!
please protect caltarel relics
Hopplösa Bettan ställer till det igen
En av de första sakerna man lär sig om kinesiskan är att det innehåller tiotusentals, kanske miljontals ordspråk. Det finns alltid minst ett som går att applicera på vilken situation man än hamnar i. Ofta så har de valda orden ingen som helst koppling till sensmoralen som ordspråket förmedlar. Vad säger ni till exempel om "驴唇不对马嘴" (lǘ chún bù duì mǎ zuǐ) som kan översättas med "en åsnas läpp passar inte i en hästs mun" men vars sensmoral förklarar att även om att en situation kan se likadan ut som en annan så är den aldrig det och måste därför behandlas på olika sätt. Häromveckan i skolan gick vi igenom "便宜没好货，好货不便宜" (pianyi mei hao huo, hao huo bu pianyi) vilket betyder billiga saker har inte bra kvalitet, bra kvalitet är inte billigt. Idag när jag stod hos min hjälte cykeldoktorn, som än en gång har räddat mig och 200kronors-Bettan, så var det allt som snurrade genom mitt huvud. Ja, för nu hon ställt till det igen, hopplösa, hopplösa Bettan.
Redan från första dagen jag köpte henne har själva styret varit lite löst så ibland vrider sig styret ett halvt varv. Det har egentligen inte varit några problem att sväva fram tillsammans med henne, förutom om korgen är tungt lastad med matvaror eller om jag tvingas göra en tvär sväng.. vilket i och för sig händer ganska ofta. Det här med hur man bör bete sig på en hårt trafikerad väg eller i en smal gränd är ingenting som kineserna fäster någon större vikt vid. Jag har tänkt att gå och fixa det, men i och med att hon i övrigt mådde ganska bra så har jag inte tagit mig tiden. Men idag så lossnade min spärr på sadeln som bestämmer vilken höjd sadeln skall vara på. Det var ganska läskigt. Halvägs till skolan föll allting ihop och jag blev på några sekunder 10 cm kortare. Efter ett pluggpass på the Bridge och några 6 kroners dumplingsfat på så åkte vi alltså till cykeldoktorn för att be om hjälp. Tre minuter senare var Bettan som ny igen. Priset för besväret? 50 öre. Ja, ni läste rätt. Ibland så är det nästan att man skäms.
Godmorgon, världen!
Jordgubbssäsongen här i Kina är påväg mot sitt slut. För att fira av den ordentligt så sprang vi häromdagen ner på den lokala marknaden och köpte ytterligare en stor låda för hela 4.50 kr. Nu har vi ätit jordgubbar till frukost i flera dagar.
Mmm.. så himla gott!
är du sugen?
Alltså det här med hundkött...
Människans bästa vän och kineserna har inte ett helt okomplicerat förhållande. Kineserna har, enligt wiki (och wiki har alltid rätt), ätit hundkött sedan 500 BC. Det är framför allt det energirika köttet som de vill åt, men det finns även hemska historier som går runt om allt från hundpälsar till hundväskor med balsamerade hundhuvuden på sidan av väskan. Jag skulle inte säga att det är vanligt att hitta hundkött på restaurangerna här men om man går till de lokala hangoutsen så finns de nog på var åttonde ställe man besöker. Det är dessutom mycket mer vanligt att äta hundkött i södra Kina och ute på landsbygden än här i huvudstaden.
Men på senare år har det faktiskt börjat ske en förändring på den här fronten, i alla fall på ytan. I samband med OS 2008 så beslutades det att hundkött skulle tas bort på menyn här i Beijing. Ni förstår, om det inte syns så finns det inte. Två år senare så skapades ett förslag av djurrättsorganisationer och experter innebar att man inte får skada eller behandla djur dåligt längre. Då kan man få tillbringa upptill 15 dagar i finkan. Förslaget har fastnat någonstnas på vägen och just nu är det oklart om någonting faktiskt kommer hända, men man vet aldrig. Det här är en förändringens tid, trots allt.
Varje gång vi är på en restaurang så spanar vi noggrant efter tecknet för hund (狗 - gǒu) för att inte av misstag råka beställa det. Hittills har vi klarat oss bra, eller ja, jag har i alla fall trott det enda fram till för fem minuter sedan. På wiki läste jag nämligen precis att hundkött också kan skrivas som 香肉 xiāng ròu, vilket kan översättas med sötdoftande kött.香肉 är såklart någonting som jag med säkerhet kan säga att jag faktiskt har ätit flera gånger. Alltså suck. Jag började denna text med att skriva någonting om någonting som jag hittade i en meny någonstans . Nu kommer jag på att jag har ätit hundkött själv. Kul. Så himla typiskt. Alltså, livet!
Två månader och 1 vecka, för att vara exakt
För allt i hela livet kan jag inte förstå att vi redan har varit varit här i mer än två månader. Två månader och 1 vecka för att vara exakt, och det skall man vara. Nordkorea-stormen verkar ha lugnat ner sig något. Nya faran är fågelviruset som härjar i landet. Beijing fick sitt första fall i veckan. Alltid skall det vara något. Men som en student på Beijing Language and Culture University hinner jag inte riktigt fundera på om det är värt att oroa sig just nu. Midterms ligger runt hörnet och helt plötsligt en dag så insåg jag att satan, nu är det brådis om jag skall försöka få in alla tecken och grammatiska moment i min hjärna. Den senaste veckan har vi suttit 6 timmar varje dag, utöver tiden vi spenderar på lektionerna. Därefter hamnar vi alltid i en ölpark som öppnat upp på campus. De har ställt ut ett tjugotal bord där folk sitter och pratar, dricker öl och spelar gitarr. På kvällen tänder de röda neonlampor i trädtopparna. Vi skämtar alltid lite med chefen och hans fru. Han är ett stort sverigefan och vill gärna åka dit någon dag. Idag spenderade vi större delen utav dagen på the Bridges uteservering. Nu skall vi inte helt överaskande till ölparken. Livet är kanske inte så dumt ändå.
En surrealistisk verklighet
Varje dag under de senaste veckorna har nyhetssidorna målats med hot och nya uttalanden från Kinas grannland. Retoriken har dragits hårdare. Hårda ord har viftats under näsorna. Omvärlden har stått med tusen frågor. Vad kommer hända härnäst? För några dagar sedan uttalade sig det statliga organet om att de inte längre kunde garantera säkerheten i Sydkorea efter onsdagen den 10e april. Imorgon är det den 10e april. Det är fyra timmar till dess. På gatan fortsätter livet som att allt är som vanligt. Hål i väggen-restaurangerna osar, tidningsgubbarna sover och städgummorna muttrar. Men om man lyssnar riktigt noga så tisslas det överallt. Det är någon som känner någon som har vänner i den sydkoreanska armen. Någon som känner utlänningar som får evakueringsorder från sina regeringar. Någon som känner någon som lämnar pojkvänner, flickvänner och vänner för att åka till trygghet i ett annat land, långt bort. Framför allt är det utlänningarna som känns oroade. De enda som faktiskt verkar lugna är sydkoreanerna. Alla som jag har pratat med har fortfarande inställningen att ingenting kommer hända. De har hört hoten förut. Det är inte första gången telefonlinjerna klipps. Men även från dem kommer viskningar. Alla är överens om att det aldrig någonsin gått så här långt förut.
Helt seriöst så är jag lite oroad för vår egen del. Pyongyang ligger 50 minuter bort med flyg från Beijing. 50 minuter. Det är lika lång tid det tar som att åka från Handels hem till lilla Kungälv under rusningstrafiken. Då kändes de 50 minuterna som evigheternas evighet men nu känns det inte längre som att det är särskilt långt. Vad gör vi om någonting faktiskt skulle hända? Är vi säkra här? Jag hörde om någon som gjort ett uttalande och sa att om uppgifterna som landet själva uppgett om deras kärnvapen och reaktorer stämmer skulle olyckan i Tjernobyl kunna jämföras med en barnlek. Det känns inte bra, inte någonstans. Jag och Sofia har precis registrerat oss vid svenska ambassaden här i Beijing. Om någonting händer så vet de i alla fall att vi är här.
Imorgon innan jag går till skolan kommer jag läsa nyheterna innan jag går utanför dörren. Har det hänt någonting så funderar jag på att stanna hemma.
Det här är helt sjukt. Det här är på en helt ny nivå.
Bra dag, helt enkelt.
Ni vet känslan när man kommer hem efter en lång dag och frågar sig... vad var det som hände egentligen? Eller... vad var det som inte hände? I natt kommer jag drömma om magdans, åtta motorcyklar i en cirkelformad bur, lindansare, kejsare och mäktiga palats, svindlande höjder, gamla nära-döden-upplevelser och fantastisk mat.
Ja, bra dag, helt enkelt.
Sköldpadda till lunch?
Gillar du att äta mammor?
Kineserna må vara konstiga på många sätt, men någonting som jag verkligen förstår, även om kineserna har tagit det hela till en helt ny nivå, är det här med skrockfullhet. Nu talar vi alltså inte längre om att lägga nycklar på bordet eller akta sig för a-brunnar. Det här är någonting helt nytt! Här handlar allting om att göra saker korrekt, enligt flödet och enligt mallen. Det finns en djupare innebörd för precis allt. Ofta har det att göra med hur någonting påminner om någonting oturligt både genom en liknelse eller genom att ett ord liknar eller uttalas på samma sätt som ett annat oturligt ord. I mandarinen kan man nämligen uttala ett ord på fem olika sätt. Det klassiska exemplet är mā, má, mă, mà och ma som bland annat har betydelsen mamma, hampa, häst, skälla och det sista är bara en frågepartikel. I teorin kan det verka enkelt men i praktiken... pust! Säger man fel på en liten ton någonstans i den ihopknapade meningen är de kineserna helt lost. De fattar ingenting. De kan inte ens gissa sig till vad man försöker säga, trots att det bara är en liten ton-miss. Det är vansinnigt irriterande!! I och för sig kan jag förstå att det ibland är svårt att förstå och att många missförstånd görs med just tonerna. Det lär ju bli problematiskt om någon försöker fråga "gillar du att äta hästkött?" men säger fel och istället frågar "gillar du att äta mammor?"
Det finns miljontals exempel på ord vars uttal liknar ett annat oturligt ord med nästan likadant uttal. Skolboksexemplet är siffran fyra som på kinesiska uttalas sì 四 som räknas som ett otursnummer eftersom det är så likt ordet för död sǐ 死. Kineserna undviker siffran så mycket de bara kan. Ibland kan man se hur de döper våningsplan och trappuppgångar till 3,5 istället för 4. Jag antar att det beror på att det inte känns så bra att bo på dödens våning. Det är också vanligt att telefonnummer som har fyror i sig är billigare än telefonnummer med t.ex. tursiffran 8. På min vän wiki läser jag hur telefonnummret 8888-8888 såldes för USD$270,723 (=1.771.340,59 sek). Ett telefonnummer för 1.7 miljoner kronor?!!! Alltså, det är så mycket med det här samhället som jag har svårt att förstå. Det är så komplext. Det finns alltid något nytt och oupptäckt runt hörnet. Jag har lärt mig mycket, men en del företelser inser jag redan nu att jag nog aldrig kommer att kunna förstå. Kanske är det också lite det som är charmen. I Kina går det nämligen bara att hålla fast vid en sak - man vet aldrig vad som kommer hända härnäst.
koreansk barbecue
Varje vecka går jag och min klass ut och äter. Vi försöker göra en nationalitet varje vecka. 99% av konversationen är på kinesiska då de flesta inte kan någon eller enbart väldigt, väldigt lite engelska. Det är svårt, men jag tror att vi blir bättre och bättre, allihop. Det är ett väldigt spännande sätt att utöka förståelsen för andra kulturer. För varje dag som går inser jag hur olika men samtidigt hur lika vi är. Här koreanskt med en thailändska, min favorit-polska, två japaner och en koreanska.
Donghuamen Night Market
För några dagar sedan besökte familjen och jag Donghuamen night market här i Beijing. Just den här specifika marknaden har funnits där sedan 1903, men på just den här platsen har det förekommit handel sedan ming-dynastin, alltså sedan slutet av 1300-talet. Marknaden är ett måste för alla våghalsiga provsmakare. Här kan man nämligen hitta allt från spett med ormkött, inälvor av alla dess slag, spindlar, gräshoppor, skalbaggar och sjöhästar. Själv var jag lite för feg. En liten barsk kines försökte få mig att äta en stor hårig spindel, men jag var inte så sugen.
春天来了！Chuntian lai le! Våren är här!
Våren har på riktigt tagit sitt grepp om Beijing. Vinden blåser fortfarande lite kallt, men varje dag har vi 17 grader och sol. Överallt blommar sakuraträd och små uteserveringar har börjat öppna upp utanför restaurangerna. Allting är precis som det skall vara!Imorgon börjar den kinesiska Qingming-festivalen (清明节). För kineserna innebär de att de skall hedra deras döda genom att man sopar deras gravar, offrar mat och dansar för att locka ut dem från underjorden. Vi har varit på jakt efter en kinesisk familj för att kunna ta del av detta spektakel, men inte hittat någon som vi kan dansa med. Så för oss innebär det helt enkelt bara fyra lektionsfria dagar som vi kickstartade med öl på la Bamba. Det skall bli skönt med lite välförtjänt vila. Ikväll kommer familjen tillbaka till Beijing efter en trip till Pingyao. Då skall vi ta med dem ut på nya äventyr.
