Älskade Beijing - 95 dagar kvar
Sofia, den jäveln, lämnade mig igår kl 12.35 för 14 dagar i Japan. Nu sitter jag ensam och har ingen att prata med om Kina, vilket indirekt innebär att jag plötsligt har fått väldigt mycket tid över. Egentligen är det bra för jag har en hemtenta i kursen om kultur, samhälle och politik i Kina som skall in på söndag, men jag kan liksom inte koncentrera mig. Det bubblar inom mig. Kina Kina Kina. Vid lunch försökte jag flera gånger snudda vid ämnet så att övriga familjemedlemmar skulle haka på så att vi skulle kunna inleda en lång diskussion, men ingen var särskilt intresserad, framför allt inte pappa. Han säger att han får ont i hjärtat av att bara tänka på det. Jag tror snarare att det handlar om att han inte orkar gå över samma grejer om och om och om igen. Jag vet inte hur jag skall kunna utföra någonting vettigt under dessa två veckor om jag inte hittar något forum för att få ur mig alla tankar. Två veckor är i och för sig inte så himla lång tid... men det är så tomt utan henne!
När hon kommer hem är det 80 dagar/tre månader och 4 dagar/1920 timmar kvar till dess att vi åker. Fattar ni eller?
