Alltså det här med hundkött...
Människans bästa vän och kineserna har inte ett helt okomplicerat förhållande. Kineserna har, enligt wiki (och wiki har alltid rätt), ätit hundkött sedan 500 BC. Det är framför allt det energirika köttet som de vill åt, men det finns även hemska historier som går runt om allt från hundpälsar till hundväskor med balsamerade hundhuvuden på sidan av väskan. Jag skulle inte säga att det är vanligt att hitta hundkött på restaurangerna här men om man går till de lokala hangoutsen så finns de nog på var åttonde ställe man besöker. Det är dessutom mycket mer vanligt att äta hundkött i södra Kina och ute på landsbygden än här i huvudstaden.
Men på senare år har det faktiskt börjat ske en förändring på den här fronten, i alla fall på ytan. I samband med OS 2008 så beslutades det att hundkött skulle tas bort på menyn här i Beijing. Ni förstår, om det inte syns så finns det inte. Två år senare så skapades ett förslag av djurrättsorganisationer och experter innebar att man inte får skada eller behandla djur dåligt längre. Då kan man få tillbringa upptill 15 dagar i finkan. Förslaget har fastnat någonstnas på vägen och just nu är det oklart om någonting faktiskt kommer hända, men man vet aldrig. Det här är en förändringens tid, trots allt.
Varje gång vi är på en restaurang så spanar vi noggrant efter tecknet för hund (狗 - gǒu) för att inte av misstag råka beställa det. Hittills har vi klarat oss bra, eller ja, jag har i alla fall trott det enda fram till för fem minuter sedan. På wiki läste jag nämligen precis att hundkött också kan skrivas som 香肉 xiāng ròu, vilket kan översättas med sötdoftande kött.香肉 är såklart någonting som jag med säkerhet kan säga att jag faktiskt har ätit flera gånger. Alltså suck. Jag började denna text med att skriva någonting om någonting som jag hittade i en meny någonstans . Nu kommer jag på att jag har ätit hundkött själv. Kul. Så himla typiskt. Alltså, livet!
