En surrealistisk verklighet
Varje dag under de senaste veckorna har nyhetssidorna målats med hot och nya uttalanden från Kinas grannland. Retoriken har dragits hårdare. Hårda ord har viftats under näsorna. Omvärlden har stått med tusen frågor. Vad kommer hända härnäst? För några dagar sedan uttalade sig det statliga organet om att de inte längre kunde garantera säkerheten i Sydkorea efter onsdagen den 10e april. Imorgon är det den 10e april. Det är fyra timmar till dess. På gatan fortsätter livet som att allt är som vanligt. Hål i väggen-restaurangerna osar, tidningsgubbarna sover och städgummorna muttrar. Men om man lyssnar riktigt noga så tisslas det överallt. Det är någon som känner någon som har vänner i den sydkoreanska armen. Någon som känner utlänningar som får evakueringsorder från sina regeringar. Någon som känner någon som lämnar pojkvänner, flickvänner och vänner för att åka till trygghet i ett annat land, långt bort. Framför allt är det utlänningarna som känns oroade. De enda som faktiskt verkar lugna är sydkoreanerna. Alla som jag har pratat med har fortfarande inställningen att ingenting kommer hända. De har hört hoten förut. Det är inte första gången telefonlinjerna klipps. Men även från dem kommer viskningar. Alla är överens om att det aldrig någonsin gått så här långt förut.
Helt seriöst så är jag lite oroad för vår egen del. Pyongyang ligger 50 minuter bort med flyg från Beijing. 50 minuter. Det är lika lång tid det tar som att åka från Handels hem till lilla Kungälv under rusningstrafiken. Då kändes de 50 minuterna som evigheternas evighet men nu känns det inte längre som att det är särskilt långt. Vad gör vi om någonting faktiskt skulle hända? Är vi säkra här? Jag hörde om någon som gjort ett uttalande och sa att om uppgifterna som landet själva uppgett om deras kärnvapen och reaktorer stämmer skulle olyckan i Tjernobyl kunna jämföras med en barnlek. Det känns inte bra, inte någonstans. Jag och Sofia har precis registrerat oss vid svenska ambassaden här i Beijing. Om någonting händer så vet de i alla fall att vi är här.
Imorgon innan jag går till skolan kommer jag läsa nyheterna innan jag går utanför dörren. Har det hänt någonting så funderar jag på att stanna hemma.
Det här är helt sjukt. Det här är på en helt ny nivå.
