Slutstationen
Om några timmar lämnar vi Urumqi och tar oss till vår sista destination, Kunming i Yunnan provinsen, där vi ska tillbringa de kommande sex månaderna eller om den agenten vi ansökte till skolan med får bestämma, det kommande året. Vi får se hur det blir med den saken. ;)
Det har varit en fantastisk upplevelse att få se alla olika platser och delar av Kina och samtidigt få träffa alla underbara människor! Jag tänker tillbaka på ögonblicket alldeles innan vi ska åka. Jag kommer in i Erikas rum i Beijing och hon sitter med ryggsäcken på ryggen för första gången. Hon ser på mig med blanka ögon och försöker ta sig upp men dunsar snabbt tillbaka ner i sängen igen och säger ”Jag kommer inte klara detta! Det är för tungt!” Vad vi skrattar åt det nu, två månader senare, när vi både har tagit av och på våra ryggsäckar minst 1000 gånger. De lika tunga (om inte tyngre) väskorna lyfts nu av och på lika lätt som en fotbollsspelare sparkar till en straff i en match eller en pianists händer flyger över pianot under ett inövat stycke.
Jag har undrat så många gånger varför vi tog med oss så mycket saker och varför vi för guds skull inte provpackade först. När vi når Kunming kommer det inte bli nostalgiskt att ta av sig ryggsäcken som har varit mitt liv och hem under de senaste månaderna en sista gång. Det ska bara bli skönt, så himla skönt att bli av med den. När jag ser på väskan i garderoben ska jag le. Le åt att jag inte behöver bära den igen på en väldigt lång tid och le åt alla underbara saker vi fick uppleva. Ja, för vilken resa det blev tillslut, trots allt kaos, sommaren 2013.
- We are all stories, in the end. Just make it a good one.
