Är det såhär det känns att befinna sig i ett krig?
Smäll efter smäll. Efter att ha kollat på klockan ett par gånger inser jag att det är lönlöst att försöka somna om. Det dröjer inte länge innan nästa smäll och snart är vi vakna båda två. De sista smällarna var riktigt nära. Det är nyår och kineserna älskar raketer. Det är inte riktigt som hemma.. här kommer de i en jämn takt under hela dagen och är inte centrerade till just tolvslaget. Inte heller är det ordentliga fyrverkerier utan egentligen enbart höga knallar, smällar och kulsprutesmatter. Såhär skall det enligt uppgift hålla på i två hela veckor. I eftermiddags gick vi längs hutongerna i Yonghegong. De är uppbygda i ett nät av små trånga gränder där tvätten hänger utanför och man kan komma så nära att man kikar in i någons vardagsrum. Där smällde det överallt. Framför dig, bakom dig, över dig, bredvid dig och likadant var det i nästa gränd. Det låg högar av avbrända smällare i gatuhörnen. Ett tag funderade vi till och med om vi skulle behöva ta skydd någonstans. Är det såhär det känns att befinna sig i ett krig?
