En mycket vilsen reseblogg

Igår hamnade vi på en plats som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle befinna mig i igen. Ännu mindre att jag skulle befinna mig där frivilligt. Vi hamnade i en svettig, parfymfruktig gympasal fylld med kinesiska män. Eh... va?! Det var vår kinesiska vän Wencent som bjöd med oss. Vi träffade Wencent och hans vänner natten innan på PROPAGANDA. Han är en ganska känd bröllopsfotograf, mycket för att hans pappa är en betydelsefull man. Det är så det funkar här. Igår morse smsade han och frågade om vi ville följa med och kika när han och hans kompisar skulle spela basket. Eftersom vi inte hade några andra planer för dagen lät det som en rolig idé.

 

Där satt vi alltså. Två svenska små brunetter och ca 40 kinesiska män som sprang runt, runt och runt i den lilla lokalen. Innan vi gick därifrån hade vi fått hälsa på dem allihop. I början kände vi oss lite bortkomna. Det är konstigt med all uppmärksamhet man får bara för att man har en viss hudfärg. Men snart glömde vi bort det... det fanns så mycket att titta på. Kineserna är så himla märkliga! Så fort de blev varma vek de upp tröjan och sprang runt med deras bara magar skumpandes åt alla håll. Några av dem sprang runt med skidglasögon på huvudet för att skydda deras glasögon och trots att det var rökning förbjuden-skyltar utplacerade överallt i hela rummet stod de ändå och blossade precis under dem, totalt obekymrade. Efter matchen gick vi ut och käkade och blev därefter medbjudna på födelsedagsfest till en av Wencents kompisar. Det är fint det där med att träffa nya vänner!