Kimbap och en snarkande kines
Utdrag från anteckningar den 4e juli
Vi färdas genom dimma och luftföroreningar. Allting tycks smälta ihop och blivit ett. Tåget saktar ned och stannar en kort stund vid en av stationerna längs vår väg. Mellan de enorma ris- och majsfälten dyker det upp låga hus och plötsligt ekande tomma höghuskomplex. Vi är på väg. Klockan har passerat nio och för bara fyra och en halv timme sedan så stod vi febrilt och tryckte ned de sista sakerna i de redan allt för överfyllda ryggsäckarna. Nej, två backpackingresor i Grekland när vi var små gav oss uppenbarligen inte en blekaste uppfattning om hur man packar inför en sådan här resa. Till slut fick vi på oss våra väskor och gick för en sista gång ned för de fem våningarna i vår uppgång i dongwangzhuang. Efter att ha blivit iväg vinkade av vår landlord strax tre fem på morgonen och efter ett stopp vid ett av våra favoritbaoziställen begav vi oss till tågstationen. Redan där kunde man känna av ett annat Kina. Fyra av de tre raderna som skulle med vårt tåg följde oss med blicken när vi klev in i väntsalen och kämpade med våra väskor. Ändå är det här bara är början. Vi får se, för än är vi ju bara på tåget med nästa station zhengzhou south.
