Oväntad vänskap
Utdrag från anteckningar 6e juli
Mr. Lee stod och väntade på tågstationen. Han log nyfiket under den långa luggen. Snabba svettdroppar sprang nedför hans panna. Han envisades med att bära en av våra tunga väskor. Pustade fram att flickor inte obrde ha sådana där tunga vsäkor. Vi satte oss i hans bil och lättad av inte längre behöva bära på väskan började han prata. Han hade haft hostelet i 10 år. Stundtals var det ett ensamt jobb. Förra vintern hade han inte haft gäster på 6 veckor. Sommaren var bättre, men innan vi kom hade han inte haft gäster på en och en halv vecka, bortsett från 5 taiwanesiska tjejer som hade anlänt dagen innan. Urtömmande berättade han om sin familj i Manchuriet, om en önskan efter en egen familj som långsamt hade ersätts av en strävan att istället få vänner från alla världens platser. Hostelet låg i ett lägenhetskomplex några kilometer från centrum. Fem trappor upp ägde han en femrummare där han hyrde ut tre av rummen. Rummet som han bodde i var man tvungen att passera igenom om man ville komma till toaletten. En morgon hade han låst dörren, som vanligtvis stod öppen. Efter några knackningar öppnade han dörren helt naken och försvann seadn ogenerat in bakom det florutnna skynket som skilde hans säng och toaletten åt. Vi blev kompisar ganska snabbt, inte på grund av incidenten utan trots den. Han smsade oss varje kväll och frågade när vi skulle komma tillbaka och att han saknade oss. Den näst sista dagen anlände en kille från Holland. Han kunde lika mycket kinesiska som Mr. Lee kunde engelska, ingenting alltså. All kommunikation gick genom oss som t.ex. när vi kom hem efter en lång dag vid Longmen grottorna och holländaren undrade varför Mr. Lee hade packat upp all hans packning, tvättat alla kläder och placerat allting i prydliga högar och Mr. Lee svarade att han hade upptäckt att det fanns ett litet hål i holländarens väska och att han, för att laga hålet, var tvungen att ta ut alla saker. Helt självklart, tyckte Mr. Lee.
