Till en början
Utdrag från anteckningar 8e juli
Vi stod i hotellets reception. Tre 20-någonting-åriga tjejer välkomnade oss med raka ryggar och hårda frissyrer. Bakom disken kunde man läsa fem stora tecken, tunga tecken. Jag visste precis vem som hade sagt dem, men frågade ändå, bara för att testa, utmana illusionen. Hastigt vände en av de yngsta flickorna blicken ned i marken, bara för en millisekund. Kinderna antog en rosa nyans. Hon höjde huvudet igen. Hennes mörkbruna ögon stirrade rakt in i mina. Hon fnittrade till. Bet sig i vänster sida av läppen, som för att dölja ett oväntat leende. Mao ce dong. Hennes ögon glittrade. Hon såg ut som en förälskad skolflicka. Ni vet sådär man känner sig när man precis att träffat någon och man bara för allt i hela universum inte kan sluta tänka på den där personen och någon nämner dennes namn och man bara fylls av den där känslan som bara drar i knäna och får luften omkring att bli syrefattig och elektrisk på samma gång. Alltså, den där känslan. Precis sådär var det. Det var just så allting började.
