Äventyr i hutongerna
För några dagar sedan bestämde sig vi tillsammans med en annan svensk tjej som vi har träffat här för att åka till en vintage-marknad i Houhai. Jag hade hittat en annons på thebeijinger och visste egentligen inget mer om det än att den skulle ligga på den Gulous västra huvudgata, nummer 101. Väl på plats strosade vi ned längs den färgsprakande huvudgatan... men när vi kom fram till byggnaden där nr 101 skulle ligga var den ingenstans att hitta. Till vänster om oss fanns nr 105 och till höger nr 99. Vi gick fram och tillbaka, fram och tillbaka... Ingen logisk förklaring i världen kunde förklara varför 101 inte var där den skulle vara. Efter ett tags virrande beslöt vi oss för att gå in i hutongerna för att fysiskt leta upp nr 101. Sagt och gjort gick vi in i gränderna, förbi små gallerier och dumplings-hål i väggen. Plötsligt stod vi framför ett litet café och då kaffesuget plötsligt drog mer än vintage-suget (eh???!!!!) smög vi oss närmare och kikade in stället. Vi kom in på en varm liten bakgård där stolar och bord stod uppställda i rader. Kinesisk sockersöt pling-pling-musik spelades i bakgrunden och en mjuk vind från en värmelampa välkomnade oss att sitta ned. Vi beställde in någonting som vi trodde var en bakelse, men visade sig vara en smörig gratinerad beta av något slag. I mitten så hade de gröpt ur innehållet och lagt i honungsdoppade dadlar och på toppen hade de smält ost och strösslat ordentligt. Smaken var... intressant, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. En sak, som jag med 100 % säkerhet faktiskt kan säga är att denna efterätt platsar i toppen på "saker som du inte skall äta när du kommer till Kina-listan." Kaffet var fantastiskt i vilket fall som helst.
Idag skulle jag nog inte kunna hitta tillbaka till det lilla krypinet. Det är det som jag tycker så mycket om med den här staden - man vet aldrig vad man har att vänta sig. Plötsligt så dyker man bara rakt ned i en hög med guldkorn.
