Hockeytacklarn och jag
Vi står på tunnelbanan vid den sämsta tiden att åka tunnelbana nämligen mellan klockan 5-6 på kvällen. Att åka tunnelbana under rusningstrafiken är ändå verkligen en upplevelse! Det gäller att stå tätt ihop för att sedan knuffa
sig in i vagnen där man senare står packade som sillar i en ask och flyter fram och tillbaka med folkmassan. Men denna gång hände någonting oväntat... när klockarna ringer för att varna att dörrarna stängs utbryter panik bakom mig. En kraft trycker på bakifrån och plötsligt blir jag hockeytacklad och faller tillsammans med de kinesiska tanterna som en kägla rakt in i vagnen. Efter att alla på silltunnebanevagnen återfått balansen hör jag bakom mig "hoppsan, det var jag". Aldrig har min storasyster varit så stark.
