En mycket vilsen reseblogg

Jag har Kina-feber. Den har dunkat i hela min kropp i många, många år. Maten, kulturen, folket och byggnaderna. En liten bit av mitt hjärta kommer nog alltid finnas i just här. Det är så magiskt. Det är en helt annan värld. Efter ett tag i det här landet känns det ibland som jag befinner mig på en helt annan planet. Saker som är så självklara hemma är inte ens att tänka på här och tvärtom. Varje dag är det någonting nytt. Ibland är det frustrerande. Det är så mycket jag inte förstår. Det är så mycket jag vill fråga och ifrågasätta, men i det här landet går det inte alltid att göra det. Här kan man inte formulera sig hur som helst på papper, inte ens i tal. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna köpa det helt och hållet.

För att exemplifiera detta så kommer här en incident från yours truly. I förra veckan så pratade vi om att spela basket på lektionen.  Då jag inte kände till karaktärerna för basket gick jag in och sökte i min nya bästa vän, mobillexikonet hanping. De två första träffarna jag fick upp var lanqui - basketball och nanzi lanqui – men’s basketball. Konstigt tänkte jag, bläddrade ned i listan för att se om det fanns ett annat ord för ”tjejbasket.” Jag bläddrade igenom mina två lexikon-appar på mobilen och inte heller i mitt riktiga lexikon. Tjejbasket fanns ingenstans att hitta. Däremot dök men’s basketball upp med flera varianter på flera ställen i alla tre lexikonen.  Just då passerade min lärare min bänk och frågade om det var något problem. Förbluffad berättade jag för henne om min upptäckt och sa att jag tyckte att det var lite konstigt. Den annars så fantastiska lärare Li stannade till. Spärrade upp ögonen och var helt stilla i två sekunder. Därefter gav hon mig en besvärad blick och fortsatte med en famlande röst ”Aike xuesheng, ni xue le tai nuli. Xiuxi yi xia, hao ma?” Student Aike (mitt kinesiska namn från skoladministrationen), du studerar alldeles för hårt. Vila lite, okej? Hon lämnade hastigt min bänk innan jag hann säga någonting mer. Va?! Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Det var ingen stor grej, men någonstans känns det som att jag borde vetat bättre. Det är inte så man gör här. Kineserna är fina på det sättet att de för det mesta inte låter visa på att man har gjort någonting konstigt… men det kändes att det var lite spänt från hennes sida resten av förmiddagen.