När svensken i mig rasar.
Jag stirrar på honom. Är människan galen? Hur kan han säga något sådant och tycka att det är normalt och nästan okej? Jag kokar och är som en bomb med någon sekund kvar till explosion.
Vår guide har precis berättat för oss om en av deras traditioner. Han berättar om något som var ofta förekommande ända fram till fem år sedan. Nu är det inte lika vanligt. Han berättar om hur en man kan peka på en kvinna och säga att henne vill jag gifta mig med. Efter det får kvinnan två val. Hon kan antingen följa med frivilligt eller bli kidnappad och bortförd med våld till mannens hus. I detta hus hålls sedan en bröllops-ceremoni där paret får skriva på ett äktenskapspapper. Att skriva på pappret är i teorin frivillig men i praktiken är det inte lika lätt. Detta är dock frivilligt men alla gör detta av någon sjuk anledning. Att återvända hem är heller något alternativ då släkten skulle ta avstånd och hon skulle få skämmas. Ja, hon skulle skämmas men för vad? Jo, för att ha dragit sig ur ett äktenskap.
Han avslutar det hela med att säga efter ett par månader har kvinnan vant sig och då lever de lyckliga i alla sina dagar. Ja, lyckliga efter att hon har vant sig. Behöver vi säga vad vi tycker om denna sjuka tradition?
